sofiialu

Inatt var jag riktigt irriterad, ilskan och tårarna var inte långt borta vill jag lova. För det första så sover man ju inte speciellt bra nu överhuvudtaget då det spänner och drar i magen och man känner sig som en strandad val varje gång man måste vända sig och byta sida (oftast för att det känns som att benet man ligger på har domnat bort). Men inatt var det inte bara det som sagt. För det andra så kom jag mig inte i säng förrän vid två-snåret och innan jag hade lyckats somna har jag ingen aning om vad klockan var. Det kändes iallafall som att jag hade sovit två sekunder när Tuva kom traskande och klättrade upp i våran säng, då var klockan halv fyra. Hon skulle bestämt ha välling, trött som jag var försökte jag få henne på andra tankar för att slippa ta den långa trappan ner och fixa en flaska, men icket att det gick! Det var bara att kämpa sig upp ur sängen, ner för trappan och koka ihop det som mádame krävde. När vällingen var klar och jag skulle skölja ur kastrullen så for det lite vatten utanför som jag tänkte vara duktig att torka bort men vad händer inte då! Jo, jag spiller ut hela j*vla flaskan som jag såklart inte hade skruvat på korken på innan!! Lagom förbannad börjar jag torka diskbänk, skåp, golv och fötter samtidigt som jag hör Tuva uppifrån undrandes varför det tar så lång tid. Jag gör samma procedur en gång till, och denna gång utan några större missöden, släpar mina fötter uppför trappan och lämnar över beställningen i mörkret. Men såklart tycker hon att flaskan är för varm och kastar ifrån sig den, vilket resulterar i att man del av sängen får några härliga vällingpölar som förövrigt var jättemysiga att sova på!