Lycka!

Tack för alla grattis och fina ord! Datorn har inte direkt hög prioritet just nu men jag tänkte i alla fall berätta att vi mår bra och njuter av varandra:)

Mina fina !

Äntligen!

Hej alla nyfikna! Tänkte skriva en kort sammanfattning om de senaste dagarna som gått, sen nytillskottet kom till världen.

Värkarna startade på lördag morgon kl 8 och var så kraftiga direkt att jag var tvungen att andas igenom dem. Klockade i ca en kvart och efter att ha hunnit ha 5-6 hyfsat starka värkar på den korta tiden så ringde vi in till förlossningen och vi var välkomna in. Ringde mamma som kom och hämtade oss. Lämnade av oss på lasarettet och tog med sig Tuva hem till dom.

Fick komma in i en förlossningssal direkt där dom satt en CTG-kurva på mig, och visst hade förlossningen startat så vi blev kvar därinne. Blev undersökt ca 9.30, livmodertappen var 1 cm från utplåning och jag var redan öppen 7 cm så visst skulle vi bli föräldrar igen inom kort.
11.20 lades EDA:n, inte lika smärtfritt denna gång tyvärr, och fick dessutom ett ont och jobbigt tryck bakom öronen i samband med den. Eftersom vattnet inte hade gått så tog barnmorskan hål på hinnorna för att fortskrida arbetet. EDA:n fungerade bra, tills den började läka. Och när dom väl fick till den så hade det redan börjat trycka neråt och gav därför ingen direkt effekt längre. Började krysta kl 13.58 och 14.08 var han ute! Förlossningen tog alltså 6 timmar och jag krystade bara i 10 min, så nog gick det rätt fort alltid.

Och ut kom en pojke, vackrare än någon annan pojke i hela världen. Allting släppte, vi grät i floder av lättnad att det var över och självklart av total lycka att han äntligen var här hos oss! Vi fick snabbt konstaterat att han var en ganska stor grabb, men att vi någon timme senare fick veta att han vägde 4705 g och var 55 cm lång fick oss båda att tappa hakan! Hur kunde han vara så stor, helt otroligt! Och än mer otroligt kändes det att jag inte sprack eller ens fick en bristning! Det tackar vi för ;)

Efter att jag fått fräscha till mig och vi blev förflyttade till bb-rummet så kom huvudvärken tillbaka. Fick några smärtstillande som inte hjälpte och senare under dagen ringde de narkosläkaren och berättade läget. En barnmorska kom in på rummet och sa: "Du ska ner på operation, Sofia." Jag höll på att dö, vad är det nu då tänkte jag. Jag skulle få göra en sk. blood patch. I samband med att EDA:n lades så hade narkosläkaren råkat punktera någon hinna i ryggen och därav huvudvärken (händer ca 1 av 100), så jag skulle ner på operation och få insprutat 20 ml av mitt eget blod i samma ingångshål som smärtlindringen. Jag skulle alltså gå igenom "samma sak" igen! Jag som är så fruktansvärt spruträdd! Med tårarna i ögonen och en stor klump i halsen blev jag nerrullad till operation i en säng. Korridorerna var inte direkt lugnande, och lysrören i taken som jag rullade förbi ett och ett gjorde inte saken bättre. Hur som helst, det gick bra, det kändes men sprutan tidigare samma dag hade gjort ondare så nu väntade bara en timmes övervakning på IVA! Var ifrån lillgubben och Robin i två timmar totalt och det var nog de längsta två timmarna någonsin! Huvudvärken försvann iallafall direkt vilket jag var väldigt tacksam för...dock bara till kvällen därpå då den gjorde comeback och nu med hårdare tag! Den spred sig i nacken, ner efter ryggen och strålade ut mot axlarna, så ni kan ju tänka er hur rörlig jag var - är! Sedan dess har jag knaprat piller, de hjälper lite men det är liggläge som gäller och lär gälla minst en vecka framöver då detta kan sitta i ett bra tag. Känns riktigt surt men vi kan glädjas åt att allt är bra med lillebror, som förövrig fått namnet Leon :)

Nu säger värken i nacken ifrån så jag ska fortsätta vila, passa på medan Tuva och Robin är och badar. Men här kommer några bilder som ni kan gotta er med iallafall :)



Smärta, tack!

Ge mig smärta! Just nu vill jag inget hellre. Jag vill bara att allt ska sätta igång så att vi får träffa lillskorven snart! Har skämtat om det här hela graviditeten: "Bara för att Tuva kom en vecka innan beräknat så kommer jag säkert att gå över 14 dagar den här gången...bla bla bla!" Ja det lutar ju sannerligen ditåt iallafall.
Jag försöker verkligen hålla modet uppe, och jag tycker faktiskt att jag har klarat det riktigt bra, men nu är jag så less och övervänt att jag snart spricker!

Ge mig smärta! Punkt slut.

+8

Åttonde dagen.
Nepp, ingen bebis än. Han måste stormtrivas därinne. Det började iallafall att lossna från slemmisen i förrgår kväll och har fortsatt sedan dess så jag hoppas att det är ett steg i rätt riktning. Med Tuva kom det bara pyttelite och det var i samband med att värkarna startade. Tänk så olika det kan vara.
I onsdagskväll påbörjade Robin sin ledigvecka men han åker inte nästa onsdag utan stannar hemma tills lillprutten har kommit ut, + 10 dagar då såklart. Vi hoppas såklart att det inte dröjer så länge innan han vill titta ut.

Då var det helg igen, vad ska man hitta på? Inget alltför ansträngande för min del iallafall, min kropp pallar inte det nu. Imorgon blir det nog en sväng till Kerstin och Tomas för Rikard (Tomas son) och Linn ska dit och det var verkligen evigheter sen vi träffade dom.

+6

Sjätte dagen.
Foglossning i SINNE! Har så jäkla ont nu! Fram till idag har det gått bra att gå över tiden men nu är det inte ett dugg kul längre. Var till barnmorskan idag och passade på att be om en hinnsvepning. Tyvärr så tror jag inte att det lyckades då jag inte var öppen ens ett my! Känner mig hyfsat nere just nu, känns som att han aldrig kommer att komma ut.. tur att Robin kommer hem om bara nån timme så jag slipper vara själv.
Vi bokade in en läkartid idag också, på +14-dagen. Hoppas verkligen verkligen verkligen att jag slipper fara på den och att lillskrutten bestämmer sig för att komma nu de närmaste sju dagarna när Robin är hemma. Håll tummarna för oss, snälla.

Våran duktiga tjej!

Tuva har blivit så duktig och verkligen börjat visa att hon har en kreativ sida också. Att det inte bara är hopp å spring å klätter å bus hela tiden, utan att hon faktiskt kan sitta ner och skapa saker i lugn och ro. I fredags efter middagen hos mammpapp ställde hon sig vid rumsbordet och började rita i Norran som jag hade suttit och kryssat suduko i innan. Hon stod länge och var helt fokuserad men vi andra satt å åt så vi såg inte riktigt vad hon höll på med. När jag sen hade lagt henne för kvällen och skulle inta soffläge så fick jag ju se vad hon hade gjort. Och då var det inte svårt att förstå varför hon hade varit så koncentrerad:


Hon hade ju kryssat som mamma! Och kämpat för att hålla sig innanför rutorna, vilket hon hade lyckats med riktigt bra!

Och tidigare på dagen hade hon suttit och byggt med Duplo, som är en riktig favorit just nu, och sen kom hon in i rummet och visade oss å berättade att hon hade byggt ett tåg:


Jag höll på att tappa hakan, för det ser ju verkligen ut som ett tåg också! Och det är inget vi har byggt tidigare heller utan hon kom på det helt själv. Våran duktiga tjej! :)

+5

Femte dagen.
Foglossning - check! Nog är de det jag har känt av i några dagar nu alltid. Och idag är det rätt rejält. Jag måste ha sett väldigt rolig ut när jag gick med Tuva till dagis imorse! Fick aldrig det när jag väntade henne men jag ska inte klaga för jag har inte många dagar kvar nu och vissa får det redan i början av graviditeten så.

Jag har just skickat iväg en liten H&M-beställning på två tröjor, normala tröjor, till mig! Gud vad jag längtar efter att kunna ha vanliga kläder igen! Nu stramar allt! Iallafall i tröjväg, vare sig det är gravidtröjor eller inte.

Nu ska jag ta mig en lång, varm dusch och sen gosa ner mig i soffan fram till strax efter 13 då jag ska på utvecklingssamtal för Tuva. Ska bli spännande att höra hur hon är på dagis:)

+4

Fjärde dagen.
Nu börjar graviditeten verkligen ta ut sin rätt. Förutom att kroppen känns tung och otymplig så har jag hyffsat ont i ryggen nu och tendens till foglossning eller nått liknande. Inte så kul med andra ord. Annars går det ganska bra, förutom att man såklart håller på att längta ihjäl sig men jag tror faktiskt att människorna runt omkring mig upplever det som jobbigare för mig än vad det egentligen är.

+2

Andra dagen.
Hade rätt kraftiga sammandragningar igårkväll och ont i magen liknande mensvärk.
Jag tror absolut ingenting men jag hoppas att det är på G snart..

Idag vet jag inte vad som händer. Robin kom hem från jobbet inatt så vi får se vad han säger när han vaknar till liv.

+1

Första övertidsdagen.
Trodde att jag skulle slippa detta, eller hoppades åtminstone.
Men hur som helst så är det inte mer än två veckor kvar och
och trots att det känns tungt så ska jag nog kunna stå ut :)

5 november,

Nu är den stora dagen här men än så länge ingen bebis i sikte.
Hoppas iallafall innerligt att han vill titta ut snart!

1 dag kvar,

1 dag kvar. Det känns helt sjukt att säga det. 1 dag. Eller ja det kan ju vara fler dagar men det är ju som det beräknade datumet som man utgår ifrån och har räknat ner till ända sedan man fick det fastställt.

Kom nu lilla vän<3

Slow down..

Nu har jag bestämt mig för att sluta stressa upp mig själv med en massa "skynda-på-förlossningen-trix", lillprutten kommer när han vill vare sig jag dricker hallonbladsté, springer upp å ner för trappan, vrider bröstvårtorna, käkar ananas eller inte.
Och imorgon far Robin och jobbar igen...men det känns okej, skulle det starta så skulle han ändå hinna hem (om det inte går som en oljad blixt vill säga, och det tror jag inte). Nu räknar jag med minst 4 dagars övertid, hoppas såklart att jag slipper det men det är lika bra att ställa in sig på det.

Nu hade jag tänkt gå ner och slå in några julklappar framför tvn i väntan på Robin som har varit i Övik och köpt sig en arbetsbil ikväll. Det ska bli skönt att inte vara helt låst när han är på jobbet, särskilt när det snart är två små att ta med sig överallt. Men passaten ska vi försöka sälja när vi har fixat det sista på den och sen köpa en bensinare istället. Nu ska jag se Äntligen Hemma, so long!

Ömma bröstvårtor,

Idag har jag testat en annan metod (fick ett kommentarstips), och det var att vrida på bröstvårtorna! Är lite smått öm i dom nu och hittills har tyvärr inget hänt men jag fortsätter dagen ut. Kom gärna med fler tips & trix!
Kvällen ska jag inte spendera väntandes i soffan, åtminstone inte i våran iallafall, nej jag drar till hamn och umgås med Elina istället! Måste försöka fokusera på nått annat om jag ska få tiden att gå, nog för att det lär bli bebisprat men ändå;)


Här kommer några söta bilder på myskusinerna från förra veckan då Sandra och Rasmus övernattade här:)


Bara en dröm..

Inatt kom lillebror...men så vaknade jag och det var självklart bara en dröm. Håller tummarna för att det var en förberedelsedröm (påhittat ord?) och att han snart vill komma ut till oss. Håller på att bli smått galen känner jag och det är alldeles för svårt att hålla tankarna på annat håll.
Tuva klappade mig på magen imorse och sa "Kom ut lillebror", sötungen:)